Bästa vovvarna

När det är trögt och jobbigt på jobbet är det skönt att ha vovvarna. Gå en sväng och rensa tankarna. Det ger ny energi och en stunds behövlig vila för huvudet. Tur att man har dom!

Regn igen

Efter några dagar med fint och kyligt väder är regnet åter här. Så dagens morgonpromenad gick i regnets tecken. Men det gjorde inget, inte idag. Rejäla regnkläder gjorde promenaden ganska härlig och fin. Passade på att dagdrömma lite om dragturer och egen inomhusträningshall…

Macki och sele

Provade att ta på en dragsele på Macki idag. Gick så otroligt bra! Han brydde sig inte ett dugg om den, inga problem att ta på eller av heller! Sprang en runda med båda två, Macki i selen. Gick riktigt bra, höll kopplet till Macki i handen så jag kunde anpassa hur mycket han fick dra. Ingen vikt, men heller inte slak lina. I början var det lite busigt, men snart rättade han in sig vid Ginas sida och fokuserade framåt. Hoppades att Gina skulle springa bättre när Macki var med, men det gjorde hon dock inte. Hon travar på i perfekt avvägd takt så att hon inte ska behöva göra något jobb…

Nu ligger Macki hoprullad bredvid mig i soffan och sover. Det var visst tröttande de 30 minuterna vi var ute i morse, fast vi bara sprang i ca 15 min. Söta killen!

Regnigt löppass

I morse tog jag och Gina ett löppass. Det började med uppehåll, men 2 meter från dörren kom regnet. Sen regnade hela vägen tills det var 2 meter kvar, då slutade det. Vilken underbar timing! Men det var helt okej trots regnet, eller snarare det var inte regnet som var problemet. Det går sådär nu, inga riktiga problem men heller inte någon riktig fart eller kraft. Gina travar på fint i selen men det är ingen direkt kraft från henne. När jag saktar in lite för att sträcka linan mer så saktar hon in. Sen ökar jag och då ökar hon. Lika mycket som jag, inte mer. Vi tog oss runt en 5 km runda på 45 min. Nå ja, jag fick i alla fall ett ordentligt löppass…

Ska nog gå tillbaka till grunderna, kanske börja med kedjor igen så Gina drar med spänd lina hela tiden. Och så stanna helt när det går för långsamt, så Gina hela tiden får springa framåt när selen är på. Inte halvt stanna upp och gå lugnt och stilla en bit. Nej, i selen ska det vara jobb framåt som gäller. Bakläxa Gunnar.

Long time no skrivet

Det var jättelänge sedan jag skrev. Anledningen är enkel, det har inte funnits någon tid att sitta ner och skriva. Massor har hänt, både med vovvarna och annat. Både bra och dåliga saker. Jag har hunnit fylla 30 år och ha kalas. Vi har tagit tag i byggandet av staket och hundgård, som verkligen har gått upp och ner. Ibland är det bra att bo på ett berg, men när man ska sätta ner stolpar är det INTE bra. Jag hade trott i min enfald att det bara skulle vara att slå ner jordankare men ack vad jag bedrog mig. Första tre gick bra, de var nära huset. Men sedan. Den fjärde fick jag ner 10 cm av 70. Den femte cirka 5 cm. (Det är knappt jag får skriva nu med, Gina vill SÅÅ gärna ha gos och bli kliad bakom örat) Den kunde jag blåsa omkull. Och så fortsatte det typ hela vägen runt, fick ner ankarna mellan 5 och 20 cm, inte alls bra. Så det vara bara att tänka om. Så nu blir det en gjuten sargkant runt hela baksodan, ca 75 m… Med plintar nergrävda så långt det går och fastgjutna i berget. Ett riktigt slitgöra som har tagit mycket av mina krafter och stor oro. Men det ska nog bli bra i slutändan. Som tur är har jag underbara vänner som kommer och hjälper mig. Annars hade det aldrig gott.

Och så har jobbet hunnit ikapp. De som säger att lärare har det enkelt och inte behöver jobba mycket vet definitivt inte vad de pratar om…

Jag har börjat på en crawlkurs, något som jag länge velat lära mig.

Och så all träning och tid med vovvarna. Det går jättebra, har varit ute minst två gånger i veckan sen jag skrev förra gången. Både linlöpning och med cykel. Det märks att draget är bra för vovvarna, de blir så lugna och fina i sinnet av det. Macki börjar komma i gång, han får ju inte träna drag än, men när vi är ute och går så märks det vad det är han helst av allt vill göra. Dra. Springa. Vara först. Han har fått följa med en gång när jag sprang med Gina, då i långkoppel. I början var det mest bara kul och han trodde vi skulle busa. Men det tog inte länge, kanske några minuter, så föll han in bredvid Gina och sprang jämte henne. Och där vara han kvar, nästan hela tiden. Lite fram ibland, lite bak. Lite större svängar. Men alltid tillbaka till hennes sida. Det är så spännande att se, hur nedärvt det är hos dem att de ska arbeta tillsammans. Och det var bra för Gina med. Hon drog betydligt bättre den gången än när vi springer ensamma. Kan knappt vänta tills jag kan sätta igång på riktigt med Macki i draget. Vilken vovve, vilket team jag kommer få! Värdens bästa! Mina bästa!

Macki bara fortsätter att växa. Mest på höjden men även på längden. Inte så mycket på brädden, han är fortfarande ganska tunn och liten, väger 16.5 kg bara. Men är både högre och längre än Gina. Aptiten är det inget fel på och mat får han, så det är inte det. Tror att all energi fortfarande går åt till att växa… Undrar hur länge han ska fortsätta växa.

Gina har kommit in i en gos period nu. Hon vill gärna ha kel och gos varje dag. Och bus med husse eller matte med, inte bara Macki. Det är härligt när hon självmant kommer och vill vara med en. Gosa lite, bli lite kliad. Min fina tjej.

Säsongens först cykeltur med Gina

När man har huskys och hösten börjar komma håller man ett extra öga på väderleks-rapporterna. Det man håller utkik efter är om det kommer bli kallt nog för att kunna köra. Jag har missat de första möjligheterna, på grund av sjukdom och jobbet. Så igår, eller snarare några dagar innan, när yr.no lovade låga temperaturer på morgonen i dag, började jag hålla tummarna. Äntligen skulle jag få komma ut! Det har blivit några kortare löpturer innan, men de går alldeles för långsamt för Gina och jag orkar alldeles för korta stunder. Sen började meteorologerna höja temperaturutsikterna… oron började växa hos mig…

Men när jag kom upp i morse var det 3,5 grader, solsken och klarblå himmel. Perfekt! Så jag vattnade upp Gina och åt lite frukost själv. Gjorde i ordning allt material och sedan gav vi oss iväg.

Jag hade planerat att hålla ganska god fart och stanna ofta, för att Gina skulle få en rolig och lätt första tur. Det blev inte riktigt så… Varje gång jag stannade, så ville Gina bara iväg igen, höll linan och expandern sträckt. Jag tog lite fel vägar, med lite för många, lite för långa och branta backar. Så det blev inte så jättehög fart och inte så många stopp. Men Gina både travade och galopperade på bra och verkade tycka det var mycket roligt att vara ute och köra igen. Så det gjorde inte så mycket att jag inte höll min plan 🙂

Det blev, tillslut, en runda på 6,8 km med medelhastigheten 16 km/h. Körtid 25 min. 25 mycket trevliga minuter. Solen började komma igenom träden och dimman började lätta. Vi åkte längs med Pickesjön och det var oerhört vackert när dimman låg över sjön och solen lyste på träden på andra sidan. Det är en speciell känsla att susa fram på grusvägarna en frisk och härlig höstmorgon!

Utställningspremiär

Igår morse åkte jag upp till Tånga Hed utanför Vårgåda med min mamma och Macki. Det var dags för Mackis första utställning. Utan att egentligen veta vad som väntade åkte vi dit och hade kul. Macki var första hund in. Domaren var mycket trevlig och hjälpsam, talade hela tiden om vad som skulle hända och vad jag och Macki skulle göra. Det gick väl sådär med att springa i ringen och det var inte så kul att stå still eller att stå över huvudtaget. Men det var desto roligare att hälsa på domaren och kela med henne. Så själva utställandet gick väl inte så bra, men herre gud, det var första gången och vi har tränat precis noll minuter på det. Fast Macki är världens finaste hund (i mina ögon) och tydligen en fin hund i domarens ögom med. Vi fick hederspris och fina kommentarer. Jag åkte därifrån glad och Macki hade fått träna på massa nya saker och situationer. Så det var en trött liten kille resten av dagen. Inför nästa utställning får vi nog träna lite och så hoppas jag att Macki hinner växa till sig på längden också. Då kan det gå ännu bättre 🙂

Vardagen är tillbaka

Och det märks. Framförallt på att jag inte har samma tid till att skriva vad som händer. Men vi har heller inte samma tid till att hitta på nya saker med vovvarna. Fast det händer en hel del saker för vovvarna fortfarande, de är bara lite svårare att göra större saker. Men i helgen som var hände det nya och (en del) spännande saker. Vi var en sväng till Östergötland. På lördagen var jag och Ingrid och tittade på Lars Winnerbäck när han spelade i Vidingsjö och då fick Gina och Macki vara hos Kristin i Mjölby. Ett nytt ställe, med en delvis ny person, utan husse och matte. Och det gick hur bra som helst! På söndagen tog vi en promenad i Mjölby på förmiddagen. Mycket nya dofter och nya platser. Tröttande för framförallt Macki. Efter det åkte vi till Marlene och David på Björkliden en sväng så att syskonen fick träffas igen.

Det går fort nu när de springer…

Det märktes att de kände igen varandra och de lekte jättefint med varandra. Sprang runt och jagade varandra mest men busade och brottades med. Och låg tillsammans och bara vilade. Det har hänt så mycket med valparna sedan vi var uppe på Björkliden senast, det märktes på dem när de busade och sprang. Det var ett helt annat driv i stegen och de flög fram på ett helt annat sätt. Och det märktes att Macki tyckte det var så kul att få leka med sin kullsyster, någon i hans egen storlek och fart! De två sprang på ett helt annat sätt än vad Macki och Gina gör.

Kom igen syrran, nu leker vi!

Och så behöver man vila med…

Det är så kul att Galen finns såpass nära och att vi kan åka dit och träffa henne och  Marlene och David. Nästa helg blir det en liten träff igen, då ska Macki och Galen vara med på samma utställning. Ska bli spännande och se hur det är, har aldrig varit på en utställning på riktigt. Och så vore det ju riktigt kul om syskonen kunde kamma hem segern… Fast Macki är en riktig ”underdog”, har inte tränat något alls på utställning.

Men nu när vardagen är tillbaka och det börjar mörkna på kvällarna får man ta tillvara på alla små tillfällen till träning och aktivering som ges. Som i kväll till exempel. Den vanliga kvällspromenaden blev till ett improviserat lydnadspass. Både Gina och Macki fick lite träning, det hade de inget emot alls. Macki tränade på att gå fint i koppel med Ingrid, något som vi verkligen behöver göra. Det märktes på promenadens början, då Macki verkligen hängde i kopplet. Och det är inte fel att repetera ”gå fint” och ”stanna och sitt fint” med Gina heller. Så det gjorde vi. En sträcka på promenaden blev vår träningsbit, och de var så duktiga båda två! Jag trodde Gina skulle ha svårt att koncentrera sig när Ingrid tränade med Macki bakom oss och gav honom godis och beröm. Men det blev tvärt om, hon var ytterst fokuserad på mig. Hon höll sig tätt intill mig och följde fint. Det satt i resten av promenaden också och de var båda mycket kontaktsökande och uppmärksamma under vägen hem. Vilket givetvis gav massa beröm och godis!

Ny bok

idag kom en ny bok till oss, Kontaktkontraktet av Eva Bodfält. Ska bli spännande att läsa och se vad vi kan lära oss!

Morgonsväng

Hösten har kommit tillbaka, den fina härliga hösten. Med klar och kall morgonluft och blå himmel med härligt solljus. Då jag börjar jobba sent på måndagar passade på att ta Gina i selen och springa en runda. Ja, eller promenera med inslag av löpsträckor. För jag är inte direkt vältränad just nu, framförallt är min kondition inte vad den en gång var. Men det var en riktigt härlig stund med Gina ute på morgonen. Den gjorde mig så glad och nöjd, och den känslan satt i hela dagen.